Så många gånger har jag bara velat försvinna. Försvinna från verkligheten. Så många gånger har jag bara velat ge upp. Men vet du varför jag står här idag? För att jag klarade av att vara stark och att aldrig ge upp. På något sätt så gav jag aldrig upp hoppet om att det skulle ordna sig. Att allt skulle bli bra. Så jag fortsatte att kämpa. Jag har fortfarande sår som aldrig läker inuti. Men du finns för mig trots att du är i himlen.

Ända sen jag var liten så har jag fått lära mig att aldrig ge upp. Jag har haft lust med det så många gånger. Men då har jag tänkt att varför ska man ge upp när det fortfarande finns hopp och andra som tror på mig? Det är då det är meningslöst. Om man bara ger upp hela tiden. Man ska försöka och kämpa till man inser att det inte går längre. Tills man vet att det är meningslöst. Det gäller allt. Men trots att jag har fått lära mig att aldrig ge upp så har jag gjort det så många gånger ändå.

Jag har fantastiska människor i mitt liv. Människor som tror på mig. Människor som stöttar och älskar mig för att jag är den jag är. De människorna är min familj och alla mina bästa vänner. De ger mig styrkan och förmågan att klara av vad som helst. De ser sånt som andra inte ser i mig. De ser mig på ett annat sätt som inte andra gör. De dömmer mig inte på något sätt. De accepterar mig för den jag är och de människorna är fantastiska på alla sätt. Jag älskar och beundrar alla de som finns i mitt liv och jag vet att ni vet vilka ni är. Ni ska bara veta att det är ni som ger mig styrkan att kämpa. Det är ni som gör mitt liv till det fina liv som jag lever. Det är ni som får mig att le och skratta.

Jag älskar er alla.
Ni är styrkan och ljusen i mitt liv.
Ni är mina idoler och jag är erat fan.

GE ALDRIG UPP.