Jag har kämpat och jag kämpar fortfarande. Jag har gett upp och jag ger upp fortfarande. Ibland kämpar jag. Ibland ger jag upp. Jag kämpar med att få ett bättre självförtroende. Det är svårt att säga till sig själv att man är fin och att man duger som man är när man själv tycker motsaten.

I så många år har komplexen och andras åsikter funnits där. Men egentligen så är jag bara jag. Jag kan inte göra så mycket åt hur jag ser ut eller hur jag är som person. Jag föddes så här. Det här är jag.  Men ändå så kommer det där tankarna om vad andra tycker om mig. Jag minns så många gånger när jag har stått framför spegeln och hatat vad jag har sett.

Men mina fina vänner hjälper mig väldigt mycket med att få ett bättre självförtroende. De älskar mig för den jag är och jag älskar dem.

Så varför ska jag bry mig om alla andras åsikter? När jag lever mitt liv och inte alla andras. Eller hur?



Acceptera mig för den jag är. Eller gå vidare till nästa.