Hur kan jag ens orka bry mig om dig när du inte gör samma sak för mig?  Hur orkar jag ens känna tårarna rinna nedför mina kinder när dina inte är för min skull? Hur orkar jag ens skriva om dig när du ändå inte förstår? Vad är meningen liksom? Men jag gör det ändå. Vet du varför? För att du fick mig att falla så djupt och jag har så svårt att släppa taget. Jag har svårt att glömma det som hände. Det som hände mellan oss. Tog du mig bara för givet? För att du visste att jag var beredd på att falla? Blev allting som planerat? Jag tyckte om dig. Men kände du samma sak? Jag undrar fortfarande.