Jag älskar dig.
Jag tror på att man träffas igen. Inte nu men sen. Om ett tag. Jag tror på att allting finns kvar trots att det känns som om allt har försvunnit. Som om man just har förlorat. Men man kommer att vinna. Kanske inte nu men sen. Det tror jag på. När man har förlorat någon känns det som om ingenting finns kvar. Trots att man har så många kvar. Vissa stunder kommer allting på samma gång. Jag tänker på allt som jag och du var med om. Du lärde mig så mycket. Du älskade mig, och jag vet att du gör de fortfarande. Jag trodde inte att jag skulle överleva. Men jag försöker och jag kämpar. För jag vet att du skulle vilja att det skulle vara så.
Du ville inte försvinna. Du ville stanna. Jag vet hur mycket du kämpade för din och alla andras skull. Att se hur ont du hade gjorde ont i min själ. Det plågade mig. Det gjorde ont. Men det var ingenting mot den smärtan du kände. Att se dig brytas ner på det sättet gjorde ont att se på. Jag önskar att ingenting tog slut. Att allt var som vanligt. Men så är det inte. Det kan det inte. Jag tänker på dig varje dag. Och jag vet att du aldrig lämnar min sida. För du ställde alltid upp för mig. Och du vet hur jag mår nu. Du kan inte lämna mig. Jag vill ha dig i min närhet. Huset känns så övergivet. Tomt. Jag vill gå ner till dig och veta att du är där. Att du svarar mig när jag pratar med dig. Jag skulle göra allt för att få ha dig kvar. Jag kände mig så maktlös. Så hjälplös. Allt jag ville var att du skulle bli frisk. Att du skulle slippa ha ont. Slippa den där plågande smärtan. Men jag är inte någon superhjälte. Jag är bara jag.
Du gav mig styrkan att våga vara mig själv. Att våga tro på min förmåga att lyckas här i livet. Du hjälpte mig att inte ge upp. Att aldrig sluta kämpa och tro på att jag faktiskt kan om jag vill. Ditt stöd tog mig dit jag är idag. Du hjälpte mig att stå på egna ben. Du ringde och jag kom ner. Men när jag kommer ner idag. Då är du inte där. Du är där men inte på det sättet. Jag vill krama om dig och säga att jag älskar dig. Jag vill inte gå vidare. Är jag tvungen? Jag vet inte. Jag vill inte. Jag kan inte. Inte utan dig.
Jag finns där vid din sida hjärtat det vet du men du måste vara stark för din mormors skull. Gör henne stolt. För hon ser dig och är så glad för att du kommer lyckats här i livet. Jag älskar dig min finaste och kommer alltid att göra det vet du. Finns om du vill prata! Love
Tack de betyder så mycket! jag finns alltid vid din sida. jag älskar dig! du kan prata med mig om allt precis när du vill! love you!